Tavlan står där den står.
Orkar inte vända den om och se vad som står.
Den får stå mot väggen tills jag orkar ta tag i det.
Drömde om dig inatt.
Det var underbart.
Jag saknar din famn och kollar hela tiden åt ditt håll.
Men allt känns så fel.
Jag vet att det inte skulle funka mellan oss.
Jag vet att jag inte vill ta det tillbaka.
Men jag vill fortfarande ha närheten.
Jag saknar nog inte just dig.
Utan tryggheten som jag har när jag har någon nära.
Min gräns blev nådd och det är nog därför som jag inte har gråtit.
Jag vet att jag inte skulle stått ut med det.
Så det här var den enda rätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar