Just honom

"men jag önskar de kunde"

Det du säger, det du gör. Fan. Inatt när jag vaknade och kände att jag missat något och kollar på telefonen och ser att jag fått ett sms från dig. Jag läser och känner hur ångesten stiger. Tårarna börjar spruta och jag vill bara åka till dig. Till din famn och uppleva allt igen. Men jag kan inte. Kommer jag gå tillbaka så kommer jag sitta där igen. Det kommer inte att gå. Vi båda vet att det inte kommer att funka igen. Det är ingen idè att försöka igen. Vissa dagar är lättare än andra. Medans vissa dagar vill man bara sitta inne och gömma sig. Stänga av allting och bara vara för sig själv. För att inte få syn på dig. För att inte kunna prata med dig.

Jag var kär. Tiden med dig är ingenting som jag ångrar. Men jag ångrar den här tiden. Då jag måste känna saknad och sorg. Detta inlägg kommer jag förmodligen radera imorgon för att jag känner lika stor saknad då. Men då får det vara så. För nu måste jag få skriva av mig. Min blogg, mitt liv. Mina tankar, min känslor. Och det som jag skriver här vill jag helst inte att någon kommer och diskuterar med mig senare. För här skriver jag bara för att få skriva av mig. Så aaah.

Jag sitter bara och stirrar och läser "----- skriver" om och om igen. I väntan på att få läsa vad som kommer att stå. I väntan att få läsa något från dig.

Jag tycker redan att jag är patetisk att jag sitter och skriver det här. För jag vet att det finns andra där ute som jag kan bli kär i. Jag borde inte hacka ner mig i just honom. Men för en kväll så vill jag det. Jag vill vara ledsen, kolla på bilder och läsa vad vi har skrivit. Och det får jag. För då vet jag att jag kommer att vara mycket gladare imorgon.

Nej, sluta nu Hannah.. Gör något vettigt..