Åååh, jag blir så jävla less.. Allt handlar om kärlek, om minnen och en annan jävla massa skit som river upp såren inom en. Det spelar ingen roll vad man kollar på så är det någonting som påminner, som får det att rycka till inom en. Spelar ingen roll, det är all musik, den är filmer, det är texter, minnen i mitt eget hem! Efter varje gång man blivit sårad eller gjort slut med en pojkvän/flickvän så borde alla minnen raderas. Det borde inte ens få finnas kvar i minnet. Jag försöker varje gång att inte tänka på det. Men det är inte alltid lika lätt när såren inom en rivs upp varje gång man blir påmind om honom! Och ännu värre är det att prata om det. Jag hatar att prata om saker som river upp sår. Om jag skälv börjar att ta upp det så känner jag att jag är så pass stark att jag klarar det. Men det är jag inte om det är någon annan som börjar att prata om det. Jag är inte ens så stark att jag orkar skriva det här.. Men jag måste få skriva av mig lite. Så snälla, alla ni som försöker att få mig att må bättre genom att prata med mig och att ni sitter och lyssnar. Det är inte alltid det hjälper utan det kan bli motsatta hållet istället...
Jag är en person som lätt blir kär. Men jag blir ALDRIG tillsammans med någon som jag inte känner att jag älskar. Där med har jag väldigt svårt att släppa min pojkvänner ur mina tankar. Jag blir lätt påminnd om dom, vilket är jobbigt, såklart. Men jag försöker alltid att tänka på annat. Vara med mina vänner och ha kul.
Jag är glad att jag har mina vänner just nu. Jag behöver dom mer än någonsin. Utan Marcus Ramsten så hade jag aldrig klarat av dagen i torsdags. Inte heller utan, Mooiz Lundstedt, Lindha Möller, Pappa och Marcus Olsson. Ni visar verkligen att ni bryr er. Vi ska ta oss igenom allt tillsammans.
Marcus, dina ord som du viskade till mig när jag började gråta värmde mer än du tror. Det visar att du iallafall tänker hålla det du lovat. <3
/ Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar